lundgrenen.blogg.se

Leif G W Persson tipsar i tv om en bok och vips vill alla läsa den. Den tog tydligen t.o.m slut på förlaget så man var tvungen att trycka fler. Och med det som bakgrund blev jag naturligtvis så nyfiken så jag kunde inte låta bli att läsa den. Lykttändaren av Pontus Ljunghill. En ny författare för mig men som tydligen skrivit ytterligare en bok innan denna. Eftersom G W tipsat förstår ni att det är en deckare eller kriminalroman som det kanske mer korrekt heter. Det är en riktigt traditionell handling med mord som ska lösas av ett gäng mer eller mindre skickliga poliser. Det som gör boken speciell enligt mig är att den utspelar sig på 1920-talet vilket gör att polisarbetet ser helt annorlunda ut än i böcker som utspelar sig i modern tid. Inte nog med att de inte har mobiltelefoner, de har knappt vanliga telefoner och att jämföra fingeravtryck är en tidsödande process där man sitter med förstoringsglas och jämför. Jag gillade både intrigen, personbeskrivningarna och miljöbeskrivningarna. Förutom nöjet det var att läsa boken blev det också en liten historielektion då man fick en inblick i olika samhällsklassers liv på 1920-talet. En sak som ofta beskrivs i böcker och som skiljer tidsepoker åt är vilken mat man äter. Mat har ofta en större roll än vad man kanske tänker på. Jag gillar t.ex Donna Leons böcker som utspelar sig i Venedig och där man alltid får ingående beskrivningar av huvudpersonens luncher och middagar. I Lykttändaren har maten inte lika stor del men det är ändå kul att se vad man äter när man går på restaurang (har inte boken hemma så jag törs inte ge några exempel med risk för att ha blandat ihop med nån annan bok), det är inga flotta kötträtter eller konstiga internationella anrättningar utan mer av typen som vi brukar kalla husmanskost. En ytterligare fördel med boken är avsaknaden av ingående beskrivningar av våld och äckliga detaljer om mordet. Både mord och våld förekommer och utan det blev det väl inte mycket till kriminalroman men jag slipper äcklas av ingående beskrivningar ( jag gillar när en del lämnas till min egen förmåga att förstå) så jag gillar den här boken och kan rekommendera den nu när den åter finns att få tag på. Men nu när jag hissar den kanske den tar slut på förlaget igen man vet aldrig men då får ni väl ställa er på kö på mitt exemplar.