lundgrenen.blogg.se

2016-12-30
11:53:33

Björnstad

En ny bok av Fredrik Backman. Om man förväntar sig en ny Ovebok blir man nog besviken men jag som läste boken om Ove mest som en sorglig bok blir varken överraskad eller besviken. Björnstad är en allt igenom allvarlig bok om ett samhälle som hamnar i kris när en ung kille begår en våldtäkt. Samhället kretsar runt ishockey och spelarna är hjältar. Den unga killen som begår våldtäkten är stadens hockeyhjälte och människorna sluter upp kring laget. Boken är hela tiden sorglig, spännande, obehaglig men hela tiden mycket bra. Det värsta är att jag känner igen så många delar och så många människobeskrivningar från min egen "småstad". En obehaglig beskrivning av hur människor kan skapa sin egen sanning för att det passar in i deras världsbild. Tyvärr visar handlingen i boken också att tjejers ord väger lättare än killars i så många sammanhang och jag tror sorgligt nog att det är så i verkgheten också. Hoppas att många läser boken och kanske tänker till nästa gång de ska yttra sig om något de inte vet.
2016-12-30
11:33:36

Deckare

Så många av alla de böcker jag läser är att betrakta som "deckare". När man inte orkar med något annat kan man alltid läsa en deckare. Det kräver så lite av läsaren. Allt är redan fixat, svaret finns i texten, inget behöver tolkas. Men det är stor skillnad på bra och dåliga deckare.. Av hänsyn till att vi har olika smak ska jag inte ge exempel på vad jag tycker är dåliga deckare, men jag är numera ganska kräsen när jag väljer svenska deckare. I det svenska deckarundret döljer sig en hel del skräp. Så tips på bra deckare är alltid välkomna så man slipper de värsta bottennappen. Ett sådant tips fick jag av några i min bokcirkel, nämligen den isländske författaren Arnaldur Indridason. Jag har nu läst fem böcker i hans deckarserie och nu får jag vila lite för att hinna läsa lite annat också. Det sköna med dem är just det som jag söker i deckare, jag slipper tänka, allt är klart och tydligt. De är inte heller så blodiga och våldsamma som en del böcker numera är. Lite lagom mesiga men ändå spännande med bra personbeskrivningar och eftersom de utspelar sig på Island så får man lite annorlunda miljöer. Det enda som ibland blir lite krångligt är alla konstiga namn som jag ibland blandar ihop. Men som sagt för er som vill ha lite vila i litteraturläsningen men ändå vill läsa. Ta en bra deckare.
2016-12-13
13:41:35

Den tredje rösten

För ett tag sedan gick "Springfloden" som serie på TV. Där spelade Kjell Bergqvist på ett lysande sätt den nedbrutne, hemlöse och olycklige fd polisen Tom Stilton. Jag blev helt fast i serien och deppade när den tog slut men nu har jag från en god vän fått låna inte mindre än tre fortsättningsdelar i form av Cilla och Rolf Björlinds böcker. Den andra boken i serien ( den som kommer efter Springfloden) heter Den tredje rösten och har samma huvudpersoner som tv-serien. Det gör att man har en tydlig bild av hur personerna ser ut och är vilket normalt är lite störande när man ska läsa en bok. Men i det här fallet funkar det bra och jag köper rollbesättarnas val. Boken i sig är en deckare med alla de inslag som numera finns i våra svenska deckare, dvs våld (obehagligt våld), sex och droger. Brukar tycka att det blir lite tjatig och undviker numera gärna svenska deckare om de inte fått väldigt fina vitsord från någon vars smak för bra litteratur jag litar på. I det här faller funkar det och jag blir så där
uppslukad som man ska bli av en bra bok. Jag tror att det beror på att personerna engagerar och att handlingen är lite lagom overklig utan att bli helt galen. Ser fram emot att läsa även de kommande två som ligger i bokhyllan och väntar.