lundgrenen.blogg.se

2016-11-16
13:44:39

Entry Island

Efter att ha läst Peter Mays tre fristående deckare från Lewisöarna i Skottland var jag mycket förväntansfull inför hans senaste verk som håller sig kvar i deckarformen men flyttar från Skottland till Kanada. Miljön är fortfarande lika karg och klimatet lika tufft och människorna lika isolerade så det gjorde inte så stor skillnad. Kul dock att byta huvudperson och kringpersoner. Jag tycker ofta det blir tjatigt med för långa serier med samma personer. Kopplingen till Lewisöarna finns kvar med huvudpersonens historiska koppling dit. Handlingen är spännande och språket lika lättläst och fint som i de förra. För er som inte läst något av Peter May tidigare spelar det ingen roll var ni börjar men ska ni läsa trlogin så börja med den första i seren " Svarthuset". Jag gillar Entry Island eftersom den inte bara är en spännande bok utan den ger också bra personbeskrivningar som gör att man blir engagerad, fantastiska miljöbeskrivningar som gör historien levande. Ett litet boktips så här i höstmörkret.
2016-11-14
14:41:57

Bokträff

För ganska många år sedan nu startade jag och ett gäng "tanter" en bokcirkel. Vi träffas ungefär tio gånger per år och pratar böcker vi läst. I början pratade vi varje gång om en bok vi alla läst. Vi satte betyg och skrev i våra små anteckningsböcker. Med åren har vi blivit lite mindre disciplinerade och för att vi skulle hinna läsa lite mer än bara de böcker vi bestämt är nu varannan träff fri, dvs alla berättar om en bok de läst sedan vi träffades senast och varannan gång pratar vi om en bok vi alla läst.  I kväll är det dags för träff och alla har ( eller ska ha) läst Bruce Springsteens biografi. Själv är jag ju en inbiten Springsteen fan så jag tog mig lätt igenom boken men jag är orolig att den kan ha blivit väl nördig för somliga. Jag är glad att det inte var mitt förslag så jag behöver inte känna att jag kastat bort någons tid. Själv njöt jag stora delar av boken, mest för att jag visste att det var Bruces egna ord jag läste. Sanningen eller inte det vet man ju inte men hans egen sanning är det i alla fall. Jag har ju läst andras böcker om honom så det var inte så mycket nytt mer än att man nu får Bruces egen version av det som hänt. Jag kan förstå om man inte upplever boken som något större litterärt verk för det är det inte men det är ändå underhållande läsning både för oss fans och mindre inbitna. Ibland är det som en liten historiebeskrivning av det amerikanska samhället och ibland som en musikhistoria men mest som en berättelse om en människa och hans liv. Ska bli spännande att höra vad mina bokvänner har att säga. Ber om ursäkt för kvaliteten på bilden, jag lär mig väl så småningom och just nu har jag inte tålamod att fixa en bättre.
2016-11-14
14:13:49

Starten av min blogg

Jag har länge tänkt att jag skulle starta en blogg som ett sätt att skriva av mig, ett sätt att dela med mig och som ett sysselsättning när dagarna känns långtråkiga. När jag nu skriver mitt första inlägg vet jag ännu inte om jag kommer att tala om för någon att den finns så till att börja med kommer nog läsarna att vara få.
Jag har bestämt mig för att hålla bloggen i liv i ett år och sedan avsluta den oavsett hur livet ser ut då. Anledningen är att jag har en sjukdom som gör att jag inte vet hur långt mitt liv kommer att bli men jag hoppas och tror att jag kommer att hänga i ett år i alla fall. 
För ca ett och ett halvt år sedan fick jag ett besked som skakade om mitt och min omgivnings liv rejält. Jag har obotlig cancer och då menar jag obotlig, den går inte att bota och jag kommer att dö av den. Då såg jag allt i svart och såg bara döden framför mig. Den bloggen som jag skulle skrivit då skulle jag inte ens vilja läsa själv. I dag lever jag fortfarande och får behandling som stundtals är tuff men som ändå ger hopp om liv ett tag till. Så tanken med min blogg är inte så mycket att beskriva min sjukdom men att beskriva det liv jag lever med sjukdomen. Den påverkar mig naturligtvis varje dag men jag hoppas kunna visa att varje dag är värd att leva och att varje dag oavsett mående kan erbjuda mening och glädje.
Egentligen var det min dotter som uppmuntrade mig att starta en bokblogg eftersom jag läser så mycket men jag tror det blir svårt att blogga utan att ta med allt som rör sig i mitt liv just nu. Så välkomna att ta del av ett år i Karin Lundgrens liv. Ni som inte känner mig får ge er till tåls jag kan inte ge allt på första inlägget och ni som känner mig välkomna att få lite mer regelbunden information om läget.
Bilder och layout och annat som hör bloggande till får komma varefter jag lär mig.