lundgrenen.blogg.se

Som ni vet ägnar vi oss ibland också åt gemensamt filmtittande. Ofta väljer vi filmer ur programbladet för Avesta filmstudio då vi tidigare varit trogna gäster där men numera orkar jag inte sitta på en biograf utan behöver röra lite på mig ibland. Då passar soffan hemma bra och filmerna får duga på tv rutan. Denna gång valde vi däremot film utifrån rekommendation från flera personer vars tycke och smak jag litar på. Zigenarnas tid från 1980-talet ska vara något utöver det vanliga och enligt både mina bekanta och recensioner skulle det vara en upplevelse både bild och musik- mässigt. Aldrig har vi nog känt oss så "ointellektuella" för vi såg inte alls storheten i filmen. Och musiken upplevde vi inte alls. Det är typiskt en sån där film som är bättre efteråt än under tiden. Vi blev efter hand ganska uttråkade men hade efter filmen många intryck att diskutera. Filmen belyser romernas utsatta situation och man får följa några romer, bland dem huvudpersonen då de far till Italien och där blir utnyttjade att tigga på gatorna och får lämna ifrån sig sina surt intjänade pengar till ledaren som förser dem med mat och husrum och inte mycket mer. Ett aktuellt tema med tanke på debatten kring tiggare här i Sverige där många avstår från att ge pengar i tron att det går till en " maffialedare" medans andra som jag väljer att ge några slantar till damen utanför Ica. Men som film, nja tyckte vi men så många andra som tycker den är fantastisk så är det nog vi som inte förstod grejen. Jag har den på dvd ifall någon vill testa.