Geim är skriven av Anders de la Motte och jag har tidigare läst en typ deckare av honom som jag inte gillade särskilt mycket. När jag så blev rekommenderad denna hans första bok lät jag den ligga länge men till slut tog jag mig an den. Jag vet inte riktigt hur man ska klassificera den, deckare, eller inte men det kanske inte är så viktigt. Det viktiga är att den är mycket bättre än den förra jag läste. Handlingen och intrigen är spännande och får en att ställa frågor kring hur vi bygger upp ett samhälle där tekniken kan hålla koll på allt vi gör och kanske också påverka oss så att vi gör saker vi inte tänkt oss. Vem påverkar vem i ett samhälle där man kan bevaka i smyg och komma nära in på människor utan att vara nära ( med teknikens hjälp). Geim är ett spel som spårar ur och där det som verkade vara en cool lek blir allvar och svårt att ta sig ur. Lite mer realistisk än man skulle önska, en rolig idé till roman men med en annan författare hade det kunnat bli ännu bättre. Är inte helt imponerad av de la Mottas sätt att hantera språket och handlingen. Människorna blir opersonliga och miljöerna platta, men som sagt en bra idé som ändå faccinerade när jag läste så helt kass är han ändå inte. Ska ge mig på nästa bok så får vi se om han utvecklas i sitt skrivande.