lundgrenen.blogg.se

Jag har länge tänkt att jag skulle starta en blogg som ett sätt att skriva av mig, ett sätt att dela med mig och som ett sysselsättning när dagarna känns långtråkiga. När jag nu skriver mitt första inlägg vet jag ännu inte om jag kommer att tala om för någon att den finns så till att börja med kommer nog läsarna att vara få.

Jag har bestämt mig för att hålla bloggen i liv i ett år och sedan avsluta den oavsett hur livet ser ut då. Anledningen är att jag har en sjukdom som gör att jag inte vet hur långt mitt liv kommer att bli men jag hoppas och tror att jag kommer att hänga i ett år i alla fall. 

För ca ett och ett halvt år sedan fick jag ett besked som skakade om mitt och min omgivnings liv rejält. Jag har obotlig cancer och då menar jag obotlig, den går inte att bota och jag kommer att dö av den. Då såg jag allt i svart och såg bara döden framför mig. Den bloggen som jag skulle skrivit då skulle jag inte ens vilja läsa själv. I dag lever jag fortfarande och får behandling som stundtals är tuff men som ändå ger hopp om liv ett tag till. Så tanken med min blogg är inte så mycket att beskriva min sjukdom men att beskriva det liv jag lever med sjukdomen. Den påverkar mig naturligtvis varje dag men jag hoppas kunna visa att varje dag är värd att leva och att varje dag oavsett mående kan erbjuda mening och glädje.

Egentligen var det min dotter som uppmuntrade mig att starta en bokblogg eftersom jag läser så mycket men jag tror det blir svårt att blogga utan att ta med allt som rör sig i mitt liv just nu. Så välkomna att ta del av ett år i Karin Lundgrens liv. Ni som inte känner mig får ge er till tåls jag kan inte ge allt på första inlägget och ni som känner mig välkomna att få lite mer regelbunden information om läget.

Bilder och layout och annat som hör bloggande till får komma varefter jag lär mig.